När katten försvinner och behovet av trygg plats

Att vara villa- och kattägare på samma gång kan ibland ge upphov till situationer där man blir orolig för sin lilla kisse. Att ge katter stor frihet och rum för att staka ut sitt revir är oftast ett dubbeleggat svärd. Å ena sidan gör du din djurpartner lycklig genom att den får en stor domän där den kan patrullera, leka, vakta och känna sig trygg i. Men å andra sidan kan det också göra att katten beger sig ut på större äventyr där den mer eller mindre bara försvinner, i vissa fall under flera veckors tid. I värsta fall kan de vara borta i månader, och till och med år. Men i genomsnitt, som sagt, så är det faktiskt hyfsat normalt att de är borta från drygt 3 dagar till ett par veckor, så medan det är svårt att inte oroa sig så finns det alltså ingen större anledning att bli upprörd över det. Katter är, som vi alla vet här, självständiga varelser och kan ta vara på sig själva, speciellt om de är både inne- och utekatter.

Undertecknad har varit med om tillfällen då hjärtsnörp har varit i sin ordning, med katter – som annars aldrig varit borta längre än en dag eller två – helt plötsligt är försvunna utan ett spår. Att kontrollera ett grannskap i ett villaområde är mer eller mindre omöjligt, så det blev till att lita på sin kisse att den skulle komma tillbaka. Det hjälpte att vi hade en altan som blivit kattens favoritställe under åren, där vi placerade ut mat och vatten och även kattmynta för att få vår katt att komma tillbaka. Och slutligen gjorde den det! Efter en vecka av oroande så satt den och åt mjukmat på altanen utan några tecken på skador, förutom en massiv aptit då förstås.